Ring oss: 08 - 560 518 80

Kurön då och nu

Kurön då och nu

Arkeologiska undersökningar har visat att Kurön varit bebodd sedan minst 3000 år tillbaka. Mitt på ön på 43 meters höjd, finns en hällkista och ett rivet röse. Arkeologer anser att röset är en bronsåldersgrav (1800-500 f.kr). Havsytan stod då 15-20 meter högre än nu.

Närheten till Birka under vikingatiden som då var Sveonernas huvudstad påverkade naturligtvis Kurön, både i orostider som i fredstid med en intensiv handel på Birka främst från östersjöbygderna, men även handel med andra delar av det som skulle komma att bli Sverige.

Man hade ett varningssystem bestående av vårdkasar vars yttersta poster fanns ända inne i Finska viken. Från Åland kunde man på en natt alarmera Uppland och Mälardalen. På en timme kunde man varna från Stockholm (som ej fanns då) till Birka. Från Brunkeberg passerade vårdkasekedjan Kungshatt, Vårby, Bockholmssundet till Kurön.

Karta

Sven Månssons geometriska avritning av Kurö med bebyggelse omkring 1630

1600- talets storhetssverige har lämnat spår efter sig även när det gäller Kurön. Kurön som då tillhörde kronan. Tiden präglades av Adelns och andras enorma jordinnehav som de fått i förläning. Kronans jordbesittningar övergick då i stor omfattning till adeln och blev då frälsegods. Den 22 april 1645 köpte riksamiralen Carl Carlsson Gyllenhielm (Illegitim son till Carl IX) Kuröns ränta. Kuröns ¼ hemman var endast en obetydlig del av detta stora frälseköp.

250px-Carl_Carlsson_Gyllenhielm

Carl Carlsson, född 4 mars 1574, död 17 mars 1650, adlad Gyllenhielm 1592, friherre 1615, militär; fältmarskalk 1616, riksråd 1617 Utomäktenskaplig son till hertig Karl och frillan Karin Nilsdotter, prästdotter från Östergötland.

Frälserätten att uppbära räntan av Kurön varade fram till 1693 då Carl IX genom reduktionen tog tillbaka stora delar av frälsegodsen, då var dåvarande innehavaren Friherre Henrik Horn 1668 tvungen att avstå Kuröns ränta för vederlaget till kronan för hans estländska gods. 1689 fick han tillbaka Kuröns ränta på livstid, men han avled redan 1693 varefter räntan indrogs till kronan.

henrik

Henrik Horn, diplomat, riksråd, född 1578, död 20 maj 1618

19 maj 1871 gjorde drängen Jan Erik Vanselius under en plöjning ett fynd av en stor hopböjd guldten. Guldtenens vikt är 168 gram, troligen har denna grävts ner under orostider. Troligen under vikingatid 800-1050 e.Kr. Drängen blev tämligen förmögen på kuppen då han fick 371 Rdr och 71 öre i hittelön. Tenen finns nu på Historiska museet.

Guldten

Guldtenen i Kurö åker 1871

Under medeltiden verkar det vara tyst om Kurön, men det fanns bönder och åbor på ön

Bönder och Åbor på Kurön

Från Gustav Wasas tid och fram till 1700- talet var kronan ägare till Kurön, men med skattepliktig åbo-rätt (rätt att bruka marken mot skatt) för torpare och bönder.

Ägande och åborätt från 1572 till Frälsningsarméns övertagande 1911. En intressant sak är att man kan finna ett samband mellan den första registrerade Peder Andersson och den sista bonden.

1906 Gustav Andersson.

1572 Torparen Peder Andersson åborätt
1583 Friköpte Peder Andersson från kronan sin åborätt för 15 Daler silvermynt

1703 Förnyat skatteköp av Olof Bengtsson, han bor kvar till 1715

1725 Hemmanet bebos av bonden Bengt Olsson troligen son till Olof Bengtsson. Änkan drev sedan gården från 1729 med hjälp av svärsonen Per Andersson. Sonen Olof led av fallandesjuka (epilepsi) och var oförmögen att ta hand om gården. Även en annan svärson Jan Andersson var bonde på ön. En av döttrarna gifte sig med Hans Ersson som blev bonde på Kurön.

1786 Jordeboken upptar Anders Jansson systerson till Per Anderssons änka, samt kusinerna Anders och Jan Persson, samtliga bodde på ”hustomten”- totalt 8 byggnader, med bland annat Gammelstugan. 1789 skiftade lantmätare Gustav Zetterborg ägorna mellan de tre bönderna. De tre ägarfamiljerna hade del i stora trädgården med äppelträd, päron och körsbärsträd, kryddtäpppor och kålland.

1790 Vidgades ägarförhållandena genom dödsfall.

1860 I mantalslängden för 1860 står folkskolläraren Ferdinand Holmberg på Adelsö som ägare av hela Kurön, men jorden brukades av Anders Jansson född på Selaö 1826 som 1859 gifte om sig med systern till folkskollärarens syster Emelie Holmberg född på Adelsö 1836. De fick en son Anders Gustav Emil Andersson född 1860. Genom gifte med Agnes en dotter till folkskolläraren så blev han ensam ägare till Kurön, han blev även den sista bonden på Kurön.

1906 Den 24 november 1906 med tillträde 1907 sålde den siste bonden Kurön till tre Stockholmsfamiljer B.E Lindqvist, V. A. Grafström och C.A. Grafström för 25.000:- . Avsikten var att förvandla den vackra Kurön till sommarnöjen. Köparna uppförde två villor för egen del, C. A Grafström byggde Solhem och Lindqvist villa Fridhem.

sista

Den siste Kuröbonden slipar lien

Säljaren erhöll som undantag under sin och hustruns livstid att på Norrudden uppföra på egen bekostnad uppföra ett hus på tomt om 16.346 kvm. Efter deras död skulle tomten tillfalla gården, de flyttade dock till Blidö 1917.

1911 Köper Frälsningsarmén Kurön för 55.000 kr. De första klienterna kommer till Kurön

1912 Hålls invigningen av Kuröns vårdanstalt

Namnet Kurö

Det kan finnas flera förklaringar till namnet Kurö (ursprungliga namnet min anm) . Ett är att det är ett frisiskt namnlån med betydelsen vaktön eller utsiktsön. Köpmännen på Birka hade vaktkurar på Kurö särskilt för att hålla uppsikt mot inloppet till Tälje som borde ha varit den vanligaste farleden från östersjön. Birka var i livlig förbindelse med det handelsidkande och sjöfarande folket i Frisland. Det är naturligt att Birkas invånare införlivade i sitt språk ord och benämningar som handelsresande använde.

En annan förklaring som är författarens egen är att man idkade handel med kurerna (Kurland ungefär nuvarande Lettland), när man inte slogs mot dem, och att kurö kan ha varit deras omlastningsplats, vi har även utanför ön, Kurö holme och Kurösund.

Man kan även tänka sig att kurö även haft munkar på ön och haft uppgifter i den kristna barmhärtigehetens tjänst. I uppslagsverket Glossarium mediae et infamae latintatis står det under Cura; ”In monasterius qui curam hospitatum habet” på svenska ungefär; Munkkloster som hava omsorg om gästerna, eller enklare munkar som håller härbärge, någonstans skulle ju de resande bo. Att Kurö på ett eller annat sätt tjänat kyrkan påminnes man om genom det gamla ortsnamnet biskopsudden på öns sydvästspets, och prästfjärden. Redan i den första kristna församlingen på Birka nämns biskopar, den förste var Gauberth som 831 utnämndes till biskop, men fördrevs året därpå.

En annan förklaring är att det skulle funnits en kur för vaktmanskapet som vaktade den tidigare nämnda vårdkasen på Kurö. Något slags skydd borde de ju haft, men det förutsätter att ordet och begreppet kur i den meningen fanns på Birkas tid.

Nykterhetsrörelsens framväxt

Under 1780 talet beräknas konsumtionen ha legat på ca fem liter 50 procentigt brännvin per person. I början av 1800 talet ökade konsumtionen dramatiskt och det finns uppgifter om att den under 1820 talet hade stigit till ca 40 liter. På brännvinstillverkningen lades en hög skatt som bl.a. syftade till att ge staten större inkomster samt minska konsumtionen och husbehovsbränningen. Husbehovsbränning förbjöds definitivt 1860.

De stora problem som den höga konsumtionen orsakade gjorde att allt fler reagerade vilket ledde till att nykterhetsföreningar började bildas. Nykterhetsrörelsen expanderade sedan mycket kraftigt under 1800 talets senare del. Denna expansion skedde under starkt internationellt inflytande, framförallt från de anglosaxiska länderna. Målet för nykterhetsrörelsen blev så småningom ett totalförbud mot försäljning av alkoholdrycker.

I avvaktan på att detta mål skulle uppnås verkade man för lagstiftningsreformer som syftade till en minskning av alkoholbruket, hur det gick med totalförbudet är allmänt känt.

Frälsningsarmén och deras sociala arbete

Frälsningsarmén grundades av William och Catherine Booth 1865 i Londons slumkvarter för att de fattiga och marginaliserade skulle höra om Guds kärlek. De såg behoven av både soppa, tvål och frälsning. Frälsningsarmén vill bekämpa sociala orättvisor och fattigdom. Man är med i kriget mot ondskan på det sätt som Jesus vann seger – med kärlek som vapen. Därför kallar man sig en Frälsnings-armé och man använder vissa militära termer.

Frälsningsarmén kom till Sverige 1882. En ung kvinna, Hanna Ouchterlony, hörde Bramwell Booth predika i Värnamo. Bramwell var son till Frälsningsarméns grundare William Booth. Hon blev så inspirerad att hon insisterade på att Frälsningsarmén skulle starta upp i Sverige. Hon snabbutbildades i London och kom sedan tillbaka som ledare för en grupp som startade Frälsningsarméns verksamhet. Det första mötet hölls på vid Östermalmstorg den 28 december 1882. Hanna Ouchterlony, Frälsningsarméns grundare i Sverige, dog på Kurön år 1924.

hanna

Hanna Ouchterlony

Det evangeliska arbetet och den sociala omsorgen är ett i Frälsningsarmén. Därför kan man på alla kårer få någon form av stöd och hjälp när livet har trasslat till sig, t.ex. akut ekonomiskt stöd, samtalsstöd, ledsagning eller hembesök.

“Så länge det finns en drinkare kvar – vill jag kämpa!” Det berömda citatet kommer ifrån Frälsningsarméns grundare William Booth. Frälsningsarmén anser att allt användande av alkohol, tobak och andra droger utgör ett allvarligt hot mot såväl samhällets som individens välbefinnande. Att helt avstå från bruket av dessa, anser man utgör det effektivaste sättet att förebygga missbruk och beroende samt förhindra fysisk, psykisk, social och andlig misär.

Tidigt insåg Frälsningsarmén vikten av att hjälpa de män som var drabbade av alkoholens skador. Det blev naturligt så eftersom flera av dessa män blev frälsta och fick sina liv förvandlade. Kvinnors missbruk var inte lika offentligt och utbrett och blev heller inte uppmärksammat förrän långt senare. Så kallade ungkarlshem inrättades, där merparten av gästerna hade problem med sitt alkoholmissbruk.

I dag finns arbete med missbrukare i många av Frälsningsarméns verksamheter och är inte längre så institutionsbetingat som det var för hundra år sedan. Det öppna sociala arbetet, där ofta rådgivning i alkoholfrågor förekommer, finns på tjugo platser. Stödboenden, behandlingshem, akutboenden och härbärgen finns på elva platser.

Vid alla dessa enheter är syftet att hjälpa den som behöver komma ur sitt missbruksberoende och att ge omsorg om hela människan – ande, själ och kropp.

Nykterhetsrörelsen startade ungefär samtidigt och av flera skäl var det då naturligt att Frälsningsarmén hade helnykterhet som en del av sin programidé. Många av dem som blev frälsta och anslöt sig till Frälsningsarmén blev omvända från ett liv i alkoholmissbruk eller en kraftig överkonsumtion av alkohol och aversionen mot alkoholen och dess konsekvenser var stor. Nykterhetsrörelsen, med den utbredda godtemplaridén, organiserade som mest nästan tio procent av svenska folket.

Att redogöra för Frälsningsarméns hela sociala arbete nationellt och internationellt blir här alltför stort då det är mycket omfattande och jag hänvisar till Frälsningsarméns hemsida.

Nykterhetslagen/nykterhetsnämnd

Under andra hälften av 1800-talet och en bit in på 1900-talet var alkoholfrågan en återkommande fråga i den politiska debatten, och det fördes fram krav på en restriktivare alkoholpolitik. I diskussionerna såg man ett samband mellan alkoholmissbruk och fattigdom och krav restes på att införa nykterhetsnämnd som skulle övervaka nykterhetstillståndet på orten.

Mot bakgrunden av att riksdagen 1913 antagit en lag om behandling av alkoholister inrättades i varje kommun en nykterhetsnämnd. I lagen sades att det var nykterhetsnämndernas uppgift att arbeta förebyggande mot alkoholmissbruk. Personer som var ”hemfallna åt dryckenskap” skulle förmås att gå med i någon nykterhetsförening.

Enligt lagen om behandling av alkoholister 1913 kunde den som var hemfallen åt dryckenskap dömas till alkoholistanstalt. Ansökan om intagande på dylik anstalt skulle avgöras av den enligt samma lag införda nykterhetsnämnden. Om inte särskild nykterhetsnämnd infördes i kommunen skulle frågorna avgöras av fattigvårdsstyrelsen. Lagen om behandling av alkoholister trädde i kraft den 1 augusti 1916, alltså fyra år efter Kuröns start.

Med tiden fick nykterhetsnämnden fler uppgifter vid sidan om ingripandet mot alkoholister. Enligt SFS 1918:464 fick nykterhetsnämnden förbjuda försäljning av alkoholaktiga preparat om det visade sig att dessa missbrukades. I förordningen om försäljning av pilsnerdricka (SFS 1919:406) lades en stor del av uppsikten av denna försäljning på kommunerna. Samma sak gällde förordningarna om försäljning av rusdrycker (SFS 1917:340 och 1937:436).

Den 1 juli 1931 ersattes 1913 års lag om behandling av alkoholister av en ny alkoholistlag (SFS 1931:233 som i sin tur ersattes av lagen om nykterhetsvård SFS 1954:579). Enligt denna skall nykterhetsnämnd finnas i varje kommun. En speciell nämnd behövde emellertid inte inrättas, utan fattigvårdsstyrelsen kunde vara nykterhetsnämnd. Nykterhetsnämndens ledamöter utsågs av kommunen och skulle i landskommun bestå av minst tre ledamöter och i stadskommun minst fem ledamöter. Minst en av ledamöterna skulle vara kvinna och om läkare fanns inom kommunen så var det lämpligt att denne blev ledamot.

Om nykterhetsnämnden fått kännedom om att någon var ”hemfallen” åt alkoholmissbruk skulle den skyndsamt undersöka vederbörandes levnadsförhållanden. Nämnden kunde om den ville kalla personen till sig, alternativt beordra personen i fråga att inställa sig hos en läkare, för att undersöka personens alkoholvanor. Om inget annat hjälpte kunde nämnden ställa personen under övervakning. Om inte heller detta hjälpt kunde nykterhetsnämnden ansöka hos länsstyrelsen om att få personen placerad på alkoholistanstalt.

Det som framför allt styrde vem som internerades var lagens specialindikationer, vilka tog sikte på det som uppfattades vara sociala skadeverkningar. Det var, de sociala konsekvenserna av alkoholmissbruket, snarare än själva alkoholmissbruket, som skulle bearbetas.

I den ursprungliga lagen från 1913 utgjordes specialindikationerna av våldsbenägenhet, pliktförsummelse och parasitism. 1907 års fattigvårds-lagstiftningskommitté hade föreslagit att lagen även skulle tillämpas på den som var oförmögen att vårda sina angelägenheter, vilket skulle ha inneburit att alkoholistlagen även möjliggjort ingripande mot välsituerade alkoholmissbrukare, detta förslag röstades ner eftersom att de välsituerade inte innebar någon samhällsfara.

Den omarbetade alkoholistlagen, som trädde i kraft 1932, hade således påfallande likheter med lösdriverilagen. Antalet tvångsvårdade alkoholmissbrukare ökade i samma utsträckning som antalet intagna lösdrivare minskade.

Alkoholistanstalten kom att fungera som en avgränsningsinstitution genom att förena tvångsvård, arbetsplikt i form av hårt kroppsarbete och moralisk påverkan, där syftet var att mannen skulle återta rollen som fullvärdig familjeförsörjare.

Det fanns få vårdmöjligheter för kvinnor. I Sverige fanns före år 1904 inga kända alkoholistanstalter som tog emot kvinnor. Därefter gjordes några försök, men dessa hem var varken så stora eller varaktiga att de efterlämnat något material att studera. År 1904 grundades till exempel ett särskilt hem för alkoholiserade kvinnor, Kullastrand. Hemmet fanns kvar åtminstone till år 1909, men under fem års verksamhet hade man endast behandlat nio personer. År 1913 inrättades Vita Bandets anstalt för kvinnliga alkoholister, Håkanstorp. År 1915 grundades också hemmet Gunnarskog som den första privata anstalt som licenserats att ta emot tvångsvårdsdömda kvinnor.

Fram till mitten av 1970-talet utgjordes de inskrivna till 95 procent av män. För männens del söktes orsakerna i den sociala miljön, familjeförhållandena, individens karaktär och deras kamratumgänge. För kvinnornas del gjordes ofta en koppling mellan missbruk och sedeslöst beteende, vilket bidrog till att de misskötte sina hem och rollen som husmor. Anstaltslösningen på män och kvinnors sociala skadeverkningar fick därmed också olika inriktningar: männen skulle fostras till ett nyktert liv och socialiseras in i rollen som familjeförsörjare genom hårt kroppsarbete, medan kvinnor skulle fostras till sedlighet, trevlighet och moderlighet genom arbete av det slag som kan förekomma i ett hem på landet: matlagning, städning, tvätt, sömnad och vävning, trädgårdsarbete samt skötsel av höns och kaniner.

Superiet sågs från början som en karaktärsdefekt. Man tvångsvårdade många alkoholister med stöd av nykterhetslagen (1954:579). Då kunde alkoholisten omhändertas i upp till fyra år på alkoholistanstalt. Men en markant förändring i synsätt på alkoholism kom med socialtjänstlagen (1980:620). Tvångsvården var då ett undantag, och socialtjänsten fick huvudansvaret för personer med alkohol och drogproblem.

Kurön startas

Idén till Kurön hämtades från Frälsningsarmén i Nya Zeeland. I Frälsningsarméns internationella kongress i sociala frågor i England, augusti 1911 var tf. socialsekreteraren i Sverige överste Karl Larsson med som delegat. Där fick han sitt intresse väckt genom de redogörelser för de alkoholistvårdande institutioner som inrättats på öarna Pakatoa 1907 och på ön Rotaroa 1910 utanför Nya Zeelands kust (en ö för kvinnor och en för män, (Kurön tog endast emot män från början)). Vid hemkomsten tog han kontakt med inflytelserika personer och började söka efter en lämplig ö, och man fann Kurön som inköptes. Köpekontrakten med B.E. Lindqvist och C.A. Grafström undertecknades den 13/9 1911. Man kunde då ta emot de första manliga alkoholisterna i december 1911, då i blygsam form i Lindqvist förra villa Fridhem.

Köpet kompletterades den 2/10 1912 med sjötorpet och den 16/10 1933 med Grafströms hus och tomt Solhem, huset flyttades senare upp till Kurö gamla bytomt. 1944 drog man in VC för de inskrivna och man inköpte 200 fruktträd och 1000 hallonplantor.

Bebyggelsen på Kurön idag, är på samma plats som bebyggelsen vilken finns på en karta ritad av Sven Månsson omkring 1630 Gammelstugan som fortfarande finns kvar är den forna manbyggnaden från 1700- talet. Eventuellt tjänade gammelstugan då som utskänkningsställe för sjöfarande.

Den officiella invigningen skedde den 6 juni 1912 och förrättades av landshövdingen Maurits Sahlin Kuröns förste inspektor. Redan första året bevilja riksdagen ett anslag på 12.000:- till inventarier och 7.500:- till driftkostnaderna. Genom en riksinsamling i Överste Per Heds regi insamlades 25.000:- bland annat Gustav V och drottning Sophia bidrog med 500:-
1914 Besöktes Kurön av regering och riksdag, ett femtiotal riksdagsmän kom då på besök med statsminister Hjalmar Hammarskjöld i spetsen, även deltagare från kungliga socialstyrelsen var med på besöket.

1934 belades Kurön med angöringsförbud, samt att beträda ön, vitet var 50 kronor.

Redan i inledningen knöt man läkare och psykologer till verksamheten, den mest namnkunnige av dem var Helge Knöös som var verksam mellan åren 1933 till 1971.

En grundprincip för vården var arbetsterapi, med det menades att man sysselsattes i jord- och skogsbruk, med trädgårdsskötsel, reparationer och nybyggen, man ansåg då att det hade en stor betydelse för tillfrisknandet. Arbetet bidrog även till Kuröns ekonomi då man fick många produkter för det egna hushållet och överskottet kunde säljas. Kurön hade även en djurbesättning med bl. a. hästar, kor, höns, kalkoner, kaniner, grisar och bin, samt jordbruk.

Tidigare anstalter

De första svenska alkoholistanstalterna,
Augustenbad (1885–1888),
Sans Souci 1891–1918),
Eolshäll (1897–1915),
Floda koloni (1908–1922)
Vid den inventering som gjordes av de befintliga anstalterna 1937 så framkom att det fanns totalt tolv alkoholistanstalter, dessa var:
Statsanstalter: Venngarn, Svartsjö, Landskrona.
Erkända anstalter: Älvgården, Björknäs, Lerjeholm, Holma, Åsbro, Hagby.
Enskilda anstalter: Härnö, Kurön, Mälargården.
(Västkusthemmet öppnar troligen i slutet av 1937 eller möjligen 1938)
Man hade redan tidigt försökt sig på en viss differentiering av vårdplatserna. Alkoholister som var kriminella eller “odisciplinerade” skulle vistas på Svartsjöanstalten. De utpräglade återfallsalkoholisterna “av den icke svårdisciplinerade typen” skulle vara på Åsbrohemmet. Övriga svårbehandlade på Venngarn. Nu lyckades denna differentiering naturligtvis inte något vidare.

Kurön som enskilt vårdhem

Principen för intagning av patienter på Kurön var från starten och fram till 1942 var att den skulle vara frivillig och att ingen fick tvingas. Anonymiteten bevarades strängt. Det var män från alla samhällsklasser som anmälde sig till vård.

Kurön som erkänd anstalt

1942 förändrades Kuröns status till erkänd anstalt. Detta innebar att dåvarande Kungl. Socialstyrelsen kunde remittera tvångsintagna till vård på Kurön. Intressant är att man då på Kurön ansåg att man genom detta fick ta emot ett i flera avseenden mindre positivt klientel.

Den 1 september 1967 återgick Kurön till sin tidigare status som enskilt vårdhem. 1982 kom socialtjänstlagen uppdelningen och namnen anstalt och vårdhem ersattes med behandlingshem.

Kurön idag Hoppets Ö.

Behandlingshemmet är uppbyggt som ett eget samhälle med ett 25-tal byggnader. Klienterna har möjlighet att delta i olika arbetsgrupper som kök/tvätt, jord- och skogsbruk, reparation och underhåll, trädgårdsarbete m.m. Allt efter eget intresse och förmåga.

Verksamheten vänder sig till män, kvinnor och par, från 23 år med alkohol och andra typer av drogmissbruk. Flera befinner sig dessutom i hemlöshet och saknar bostad.

Idag finns det på verksamheten 63 platser varav 15 stycken är till för kvinnor men även par. De här två sistnämnda målgrupperna började man ta emot 2008.

Kurön försöker följa med i forskningsresultat kring framgångsrika och evidensbaserade metoder, och man känner stor respekt för begreppet evidensbaserad praktik (EBP). Den handlar om strävan efter en medveten, systematisk vård och omsorg på vetenskaplig grund. Här sätts inte bara objektiva fakta i centrum utan också individens unika förutsättningar och personliga önskemål i centrum.

Kurön erbjuder behandling grundat på kognitivt baserade metoder som genomsyrar hela behandlingen i de samtal som våra kuratorer genomför i klientarbetet, däri ingår även Motivational Interviewing (MI) grupper. Grundtanken i det praktiska behandlingsarbetet, är att klienten har en förmåga till förändring, och att motivation till förändring är påverkbar i behandlingsrelationen.

Förhållningssättet i behandlingen anknyter till den samtalsmetodik som i Sverige går under beteckningen ”Motiverande Samtal” eller ”Motivational Interviewing”, MI. MI är en samtalsmetod och ett sätt att förhålla sig i mötet med klienten. Idén bygger på att klienten bär en motstridig känsla, ambivalens, inför sitt problematiska beteende och att det är genom fokus på, och förstärkning av denna ambivalens som förändring kommer till stånd.

Förändringsbenägenhet är alltså inte någon egenskap hos klienten utan något som kännetecknas mer av flyktighet än stabilitet och som påverkas i relationen mellan klient och behandlare. Metoden, som skapats av William Miller och Stephen Rollnick, används i dag framgångsrikt i arbete med beroendeproblematik.

På Kurön finns även ÅP, återfallsprevention som ett inslag i behandlingen, materialet som används är främst ”väckarklockan”.

Förutom allmänt stödjande metoder som dagliga rutiner, gruppaktiviteter, stödjande samtal och andakter, och samtalsmetoder för att motivera till en förändring, finns sorgbearbetning för att möjliggöra en förändring och en  framtidsgrupp för att förbereda för livet efter Kurön.

Därtill tillkommer ett samarbete med Ågesta folkhögskola med deltagande i utbildning med en tydlig specialpedagogisk inriktning, förutom i allmänna ämnen också till exempel inom sjöfart och båtliv. På Kurön finns möjligheter till att ta förarbevis och kustskepparexamen. På Kurön finns även skola i data, där kan man lära sig grunderna i data, men även mer avancerad datahantering som bildhantering och webbsidor.
Genom familjeklubbar /Clubs of treated alcoholics/ arbetar klienten med sina nätverk i riktning mot ett sundare liv efter behandlingen. Varje vecka anordnas resor till familjeklubben på Adelsö.

Ett stort arbete har genomförts att säkerställa rutiner och manualer. På Kurön gäller detta även dess sjukvårdsorganisation. Uppdatering har genomförts av journalföringssystem i förhållande till gällande lagstiftning och riktlinjer. Generellt gäller detta också arbetet med de individuella genomförandeplanerna.

På Kurön har man även storforum då alla på Kurön samlas för att ta upp frågor med personal, och även det omvända att personal kan gå igenom frågor, på det viset är även brukarmedverkan ett inslag i Kuröns behandling.

För inskrivnas fritid finns datorrum, hantverkshus, kiosk som kamratföreningen på Kurön ansvarar för, musikrum, biljard, bordtennis, motionsrum, minigolf, och inte att förglömma en underbar natur och miljö.

Personalgrupper på Kurön

Föreståndare
Vice föreståndare
Ekonomiansvarig
Kaplaner
Kuratorer
Samtaslterapeut
Sjuksköterskor
Vårdare
Lärare
Kökspersonal
Arbetsledare
volontärer

Den andliga vården

Varje morgon på vardagar inleds dagen med samling i kapellet, då går man igenom vad som händer under dagen, nya välkomnas och de som ska skrivas ut avtackas. Oftast läses även något uppbyggligt ibland från bibeln, samlingen avslutas med musik, sång och en kortare bön. Direkt efter morgonsamlingen finns bibelläsning för den som vill. Måndag till torsdag är ett inslag en sinnesrostund i kapellet, en dag i veckan är det lunchandakt, och söndagar klockan 11.00 hålls gudstjänst. Det är viktigt att påpeka att dessa andakter är frivilliga, då Frälsningsarmén inte tvingar någon till någonting.

För enskilda samtal finns på Kurön två kaplaner som hjälper till med andliga frågor och vägledning i dessa.

Kurön fyller 100 år

Den 1-2:e juni 2012 firade Kurön 100 år, och är därmed landets äldsta behandlingshem. Firandet varade i två dagar och man beräknar att ca: 1.500 personer besökte Kurön. Den första dagen var mest avsedd för fackfolk, Gästtalare vid jubileet var bland andra regeringens utredare Gerhard Larsson,  Missbruksutredningen, infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd, generaldirektör Ann-Catrine Zetterdahl, Sjöfartsverket, landstingsrådet Birgitta Rydberg och ledaren för Frälsningsarmén i Sverige kommendör Marie Willermark.

 

Leif Persson verksamhetschef på Kurön var nöjd med att så många deltog i firandet

Den andra dagen var det organisationernas och allmänhetens dag, med deltagare från politiska organisationer, nykterhetsorganisationer och allmänhet med familjer. Då hålls även en regatta.

Constantia-Shamrock

Constantia och Shamrock vid Kuröns brygga

Fartyg på Kurön

Då Kurön är en ö, så har det funnits ett antal båtar som använts i Kuröns arbete, dels för att frakta inskrivna och personal men även för att få livsmedel och annat för driften nödvändig material. Fartyg som ägts av Frälsningsarmén före 1969 har jag tyvärr inte hittat.

boats

Tillkommer som nyförvärv gör den tidigare Visingsöfärjan Brahe som sjösattes 20/1-1960 Såld till frälsningsarmén 29/11-2012.

Björkfjärden
Byggd 1913 vid Gefle Varv AB

Björkfjärden

Byggdes för Krooks Petroleum & Olje AB, Stockholm som LUCIFER och var sannolikt någon slags bunker/bogserbåt. 1941 hade ägandet övergått till Nya Rederi AB Höggarn, Stockholm och 1955 ägdes hon av Esso Rederi AB, Stockholm som ESSOKRAFT 1. 1969 hette redarna Frälsningsarméns Förlags AB, Stockholm och båten hade ändrat namn till BJÖRKFJÄRDEN. Användes då som bogser- och passagerarbåt.

Kurön

kuron

Byggd 1948 –av Bodewes & Dietmar, Groningen

Bröt Anund

brot-anund

sjösatt 1948, 103 bruttoton. Såld i maj 1980 till Frälsningsarméns Förlags AB, Kurön, för 600 000 kronor och användes som passagerarfartyg till ön under ett år. Sjönk utanför Kungsör den 13 december 1980. Bärgades och reparerades på Mälarvarvet.

John Jennings

john-jennings

Byggd 1920 Efter ett par ägarbyten köptes hon 1981 av Wiréns Rederi AB, Piteå men såldes igen efter bara några månader till Frälsningsarmens Förlags AB, Stockholm där hon sattes på traden Stockholm – Kurön som passagerarfartyg.

Gumman

Gumman vid Lindby hamn 2010

Nuvarande fartyg

hampus-anna

Bogserbåten Hampus och Anna af Kurön

hampus

Hampus, som då hette Gerda. Rekvirerades den 4 sept 1939 till Ostkustens Marinkommando, Sandhamn och blev hjälpvedettbåt HVB 171, men köptes i okt 1942 Kungl. Marinförvaltningen, Stockholm för 200.000 kr. Köptes ca 1960 av Knut Tiderman, Bohus och han satte in motor 1962 vid Bohus Varv och sålde sedan samma år till Oljekonsumenterna (OK), Stockholm som döpte om till OKTAN, vilket ändrades 1966 till OKTAN I. Såldes den 21 mars 1967 till Sven Jansson, Stallarholmen för 240.000 kr, och omdöptes då till FREY. Den 31 aug 1976 blev sonen Åke Jansson, ny huvudredare till den 31 maj 1984 då Bent och Mayvor Nielsen, Södertälje köpte för 150.000 kr och bytte namn till HAMPUS. Blev då sannolikt fritidsbåt till i april 1995 då Samfundet Frälsningsarmén, Kurön köpte för att använda till persontransporter ut till Kurön.

Brahe

Den tidigare Visingsöfärjan Brahe nu i Frälsningsarméns ägo

Blåfjäll

blafjall

En av våra gamla skeppare har donerat fartyget ”Blåfjäll” till Kurön, snabbt omdöpt i folkmun på Kurön till ”Evigheten”. Sannolikt kommer hon dock senare att döpas till ”Hoppet af Kurön”. Fartyget totalrenoverades under slutet på 90-talet. Sedan sjönk hon på grund av tidsbrist hos ägaren. I september bärgades fartyget ute vid Kapellskär och kom till Kurön svart av dy och illaluktande Fartyget ska bli skolfartyg för de egna eleverna inom sjöfart men även för externa grupper så som gymnasieskoleelever, pensionärsgrupper med mera.

Som avslutning en praktikants berättelse

Jag kom till Kurön i Mälaren i febr. 1951. Det var en alkoholistanstalt, som drevs av Frälsningsarmén. Det ansågs praktiskt att ha en sådan anstalt på en ö. Det minskade riskerna för rymning! Men nog förekom det rymningar ändå. På sommartid kunde det vara med någon ”lånad” roddbåt, på vintertid över isen. För att komma till Kurön fick man åka buss från Fridhemsplan till Adelsö. Där väntade en båt, som hämtade praktikanten och nya alkoholister för sluttransport till Kurön. Man kunde också åka båt sommartid från Stockholm, med en av Vaxholmsbolagets vita båtar, Ena I eller II.

EnaII

Det fanns ingen annan verksamhet på Kurön än alkoholistanstalten. Där var jordbruk och trädgårdsskötsel, och att arbeta med sådant ansågs vara rehabiliterande för missbrukare. Men de som vistades där arbetade också i köket, med städuppgifter, skötte gräsmattor och planteringar.

Det var 75 intagna på Kurön när det var fullbelagt, många var tvångsintagna med stöd av Alkoholistlagen från 1913. De kom från olika kommuner i hela landet.

All personal på Kurön var engagerade i Frälsningsarmén. Ledningen var frälsningsofficerare och chefen, Albert Johansson, var brigadör, allmänt kallad Briggen Albert. Relationen mellan personal och intagna var vänlig, personlig och personalen visade mycket av god vilja att hjälpa intagna, både under tiden på anstalten, men också efter hemkomsten Men resultaten av vistelsen på Kurön, liksom på övriga anstalter, var nedslående.

Jag hade 75:- i månaden på Kurön, och mina uppgifter hade nog karaktären av fritidsledare för intagna. Vi spelade bordtennis, fotboll, ordnade olika tävlingar och jag trivdes bra på Kurön. På fritiden kunde jag åka in till Stockholm eller låna en båt och åka mellan olika öar i Mälaren och ofta gjorde jag strandhugg på bl.a. Björkö.

Det fanns ett kapell på ön och många gånger i veckan var där samlingar med mycket sång och dragspel, glada frälsningsarmésånger och vittnesbörd. De intagna var gärna där och kapellet var nog fullt som regel.

Hälsningar från Hoppets Ö Lars Göran Andersson

Kurön 1919

I fråga om bostäder för kolonisterna tillämpas i viss utsträckning kolonistugesystemet med plats för cirka sju kolonister i varje stuga. Vissa rum äro avsedda för en person andra för tvenne personer. Varje stuga står under en frälsningsofficers kontroll.

I badhuset erhålles ångbad, karbad och dusch. Under den varma årstiden gives tillfälle till bad i öppna sjön.

Kurön har under sommaren daglig ångbåtsförbindelse med huvudstaden. Båtarna avgår från Stockholm vid middagstid, från Kurön på morgonen. Under vintermånaderna är förbindelsen inskränkt till varannan dag.

Dr Henrik Berg som varit anstaltens läkare under åtta år och efter vars råd och anvisningar det hela inrättats gav vid anstaltens öppnande 1912 följande omdöme om densamma
”Frälsningsarmén har genom valet av Kurön till verksamhetsfält för räddandet av manliga mindre bemedlade alkoholister visat prov på det praktiska förstånd som fördelaktigt utmärker Frälsningsarmén i dess filantropiska verksamhet. Med det stora antalet alkoholister av detta slag, som för närvarande finnes i Sverige och ej minst i Stockholm, torde Kuröns blivande anstalt få en synnerligen viktig uppgift att fylla”

Anstalten står under överinseende av Frälsningsarméns högkvarter med en guvernör på platsen.

En del av de nedan beskrivna bestämmelserna står att känna igen även idag, nästan 100 år senare, paragraf 12 får man hoppas inte blir aktuell.

Bestämmelser gällande vid Frälsningsarméns vårdanstalt Kurön 1919
1. Anstaltens mål är att till kroppslig och andlig hälsa söka återställa män som hängivit sig år dryckeslasten. De medel, som för nåendet av detta mål anses vara de bästa äro;
a/ att skydda patienterna1 från varje tillfälle till bruk av starka drycker
b/ att genom lämpligt arbete förnämligast ute i det fria, stärka deras kropps- och själskrafter
c/ att sedligt och moraliskt söka påverka dem genom ett sant kristligt inflytande
2. Ansökan om intagning å vårdanstalten skall göras på formulär, som tillhandahålles från Frälsningsarméns högkvarter, Östermalmsgatan 24, Stockholm 5. Samt åtföljas av:
Läkarutlåtande enligt formulär, som också tillhandahålles.
Borgensförbindelse för den avgift som icke erlägges kontant.
Utlåtande från en eller två trovärdiga personer, också detta skrivet på fastställt formulär
Frejdebetyg
3. Alla dylika ansökningar ställas till sekreteraren för manliga sociala verksamheten.
4. Uppehållstiden på anstalten skall vara ett år. Ingen mottages som ej förbinder sig att stanna denna tid. Undantag härifrån göres endast på läkares tillrådan. Å anstalten mottagas icke personer, behäftade med sjukdom som medför smittofara2 eller påkallar sjukhusvård.
5. Avgiften är tills vidare tre kronor per dag. Därtill kommer för tvätt och lagning av kläder en tilläggsavgift efter överenskommelse. Respenningar erläggas av patienten. Ett mindre belopp eller garanti för personliga utgifter bör vid ankomsten deponeras hos kassören.
6. Önskar patient ensamt rum kan detta erhållas i mån av tillgång mot ett extra tillägg av kr 10 per månad
7. Den medicin, som patient förbrukar, ingår ej i de förmåner anstalten giver utan måste betalas särskilt. Detsamma gäller skolagning, pressning av kläder samt strykning av stärksaker.
8. Följande klädespersedlar böra medföras;
En enkel söndagsdräkt
En arbetskostym
Två arbetsblusar av bomullstyg
En överrock
Två par grova, hela skodon jämte ett par mjuka skor eller tofflor för bruk inomhus
Sex skjortor (om ylle användes, är det nog med tre)
Sex par strumpor
Tre par kalsonger
Tre stycken bomulls eller ylletröjor
Sex stycken näsdukar
Ett par kragar till söndagsbruk
Kläderna skola vara märkta
9. Avresan till anstalten får ske först sedan svar erhållits att plats finnes och dato angivits, då inträde kan beviljas. Om meddelande med vilket tåg eller båt patient anländer insändes enligt ovanstående adress, skall en uniformerad frälsningsofficer vara tillmötes i Stockholm och meddela anvisning för vidare befordran.
10. Vid ankomsten skall anstaltens föreståndare eller den han utsett därtill granska alla medförda saker och inspektera koffertar och väskor.
11. Patient får under vistelsen på Kurön icke innehava penningar. Vid ankomsten skall han mot kvitto till föreståndaren avlämna möjligen medförda penningar och frimärken. Detsamma gäller penningar och frimärken som senare anlända under hans adress.
12. Möjligen medförda skjutvapen skola deponeras hos föreståndaren.
13. Varje patient bör göra allt han kan för främjandet av enighet, ett glatt samarbete, snygghet och trevnad. Patienten har i föreståndaren och hans medhjälpare verkliga vänner, som skola göra sitt yttersta för främjandet av hans högsta intressen.
14. En lista upptagande tiderna för uppstigning, måltider, arbete, etc. finnes uppsatt i matsalen. De bestämda tiderna måste av patient noga följas.
15. Varje patient är pliktig att efter föreståndarens anvisningar deltaga i förekommande göromål, detta dels för att befordra sin egen fysiska och andliga hälsa och dels för att bidraga till upprätthållandet av anstaltens ekonomi. Vid anvisande av sysselsättning skall nödig hänsyn till varje patients krafter och förmågor. Det bör ligga i varje patients intresse att på bästa sätt utföra anvisat arbete. Allt arbete är till förmån för anstalten.
16. Patient förväntas hålla sin egen bädd i ordning samt att städa rummet i tur och ordning med rumskamraterna. Patient som har eget rum städar själv. Städning av övriga lokaler sker också i tur och ordning. Patient ombesörjer själv borstning av egna kläder och skodon. Om ej särskild överenskommelse träffats (se §6), har patient att dela rum med en kamrat.
17. Alla måltider intagas gemensamt
18. På kvällarna släckes ljuset på bestämd tid och bör därefter tystnas iakttagas.
19. Vid morgon och aftonbönerna skola alla patienter vara tillstädes, likaså vid de möten, som anordnas vid andra tillfällen.
20. Varje patient bör minst en gång i veckan taga ett bad enligt föreståndarens anvisningar.
21. Varje patient bör övervinna tobaksbruket och i största möjliga utsträckning motarbeta det. Föreståndaren skall dock tillmötesgå rimliga önskningar i fråga om tobak, men dock på patientens egen bekostnad. Rökning i matsal och trappuppgång är förbjuden.
22. Patienter kunna mottaga besök av anhöriga såvitt föreståndaren finner sådant lämpligt. Dylikt besök måste anmälas minst en vecka i förväg då föreståndaren avgör om och när det kan äga rum.
23. Patienterna äga rätt att från anhöriga få tillsänt små förnödenheter, klädespersedlar o.s.v. men naturligtvis icke spirituosa i någon form, ej heller matvaror eller medicin.
24. Permission beviljas endast under följande villkor;
a/ Under de första sex månaderna beviljas som regel icke permission
b/ Under de därpå följande sex månaderna kan permission någon gång beviljas, under förutsättning att den person eller myndighet som är ekonomiskt ansvarig för kolonisten3, därom gör skriftlig anmälan.
25. I allmänhet torde föreståndaren vid permission medsända en officer, eller och mötes den permitterade av någon i Stockholm. I varje fall meddelar föreståndaren de föreskrifter han finner nödiga, och det åligger patient att noggrant ställa sig till efterrättelse. Överträdes dessa eller missbrukas permissionen på annat sätt, förverkas permissionsrätten nämnd i §24. Efter varje permission företages visitation omnämnd i §10.
26. Varje patient har rättighet att ha en låda eller skrivportfölj, låst med egen nyckel. Dylikt förvaringsställe kan när som helst inspekteras av föreståndaren.
27. Patient är skyldig att öppna alla erhållna brev och försändelser i föreståndarens närvaro. Detsamma gäller även alla till patienten ankommande tidningar, tidskrifter och böcker. Sådana tidningar och skrifter som anses olämpliga konfiskeras. Brev som skola avsändas, lämnas förseglade på anstaltens expedition.
28. Olämpliga bilder och texter få icke uppsättas i sovrummen eller annorstädes inom anstaltens område.
29. Kortspel är absolut förbjudet. Likaså annat spel om penningar eller penningars värde. Svordomar, slipprigt tal, okvädningsord och dåliga visor få ej förekomma. Var och en inom anstaltens område bör göra sitt bästa för att främja god ton och ett anständigt uppförande.
30. Försäljning eller byte av klädespersedlar och andra artiklar patienterna emellan får icke äga rum utan föreståndarens samtycke.
31. All slags åverkan å Kuröns växter, planterade eller vilda, vare sig det gäller grönt blomster eller bär och rotfrukter är förbjudet.
32. Insmuggling av rusdrycker medför bortvisning från anstalten för den eller de skyldiga.
33. Anmärkningar, framställningar eller ansökningar, av vad slag de vara må, skola göras till föreståndaren, dock icke under arbetet eller måltiderna.
34. Om patient lämnar anstalten, innan den bestämda tiden utgått, kan han ej göra anspråk på att återfå den del av den inbetalda avgiften, som omfattar antalet återstående hela månader. Detsamma blir förhållandet om han på grund av brott mot anstaltens ordningsregler avvisas därifrån. Patient som före den bestämda tiden utan tillåtelse avviker från anstalten riskerar i vissa fall bli anmäld för nykterhetsnämnd. Dylik anmälan kan även göras beträffande patient vars uppförande omöjliggör hans kvarstannande å anstalten.